Jo, medan jag låg o sov på jobbet, fick mr. Sambo köra maraton mellan barnens sängar, toan och tvättstugan.

Både Victor och Melker fick maginfluensan, med bara ett par timmars mellanrum.

Utan att avslöja alltför mycket, kan jag berätta att Melker vid själva tillfället, låg och sov jämte Janne, så där mysigt, intill ansiktet.......

Janne har fortfarande behov av att prata ut om det....

Dagen efter kommer jag hem med ytsprit, Proviva, rostbröd och coca cola.

Victor måste ju berätta hur natten har varit, kollat på Madicken till kl. fyra.

Och så säger han: - jag vet inte hur ni vuxna känner, men vi barn vill gärna att det ska vara en tjej som är hemma med oss när vi är sjuka, även att det gick bra med dej oxå, Janne.

Så, ni genusforskare, bestrid gärna motsatsen, men det är, och kommer alltid att vara skillnad.

Varför går jag alltid på den där om att när ens barn sovit mindre på dagen, kommer dom att somna tidigare och sen sova gott hela natten???

Nej, det är då dom hittar den där extra växeln, som man själv behöver, och bara vägrar att sluta ögonen och i stället blir så där speedade som bara duracell-kaninerna kan bli.

Jag hade tänkt ha en sån där lugn kväll, bara jag och datorn,och hinna blogga lite.

Men...

Lilla Melker, ger tappert upp nån gång strax innan nio, och jag är igen, helt slut.

Då, när man sitter där och väntar, undrar jag hur vi tänkte då, i höstas, när vi bestämde oss för att skaffa ETT BARN TILL!!!

Ja, nu måste jag sova, god natt!

God morgon allihop, om det nu är någon som fortfarande hittar hit!?

Jag somnade väl där någon gång i november, men nu är  jag pigg igen!!!

Vi ska få en liten bebis till sommaren, därför har jag varit sjukt trött under en tid.  Ja ja, jag vet, att vara gravid är ingen sjukdom, det vet ju alla som haft med F.kassan att göra. Men den trötthet som drabbar en under första tio- tolv veckorna är inte normal! Och man är inte piggare för att man har  sovit heller, bara en lätt koma jäms över. Efteråt är det som om man har minnesluckor.

Men som sagt, nu är jag tillbaka i verkligheten igen, lite tröttare, lite gnälligare och lite mer illamående än vanligt.

Och så är jag lyckligast i världen som ska få barn, igen.