Nu har vi med stor spänning följt dom första kycklingarna komma ut ur sina ägg. Men vilken tid det tar! Dessa fick kämpa ett och ett halvt dygn innan dom kom ut i friheten ( ja, i en kläckmaskin, men om man jämför med ett ägg). Om en dag eller två ska dom flyttas över till en större låda och få värmelampa, lite mat och vatten och bli ompysslade. Victor längtar så efter att få klappa dom små dunbollarna. Han tycker så synd om dom, att gå där inne utan sin mamma! Pedagogisk som man är ( eller? ) sa jag att dom nog gärna passade på att busa nu när hon inte såg. Då verkade han nästan  lite avundsjuk på dom:)